Och nu förbereder jag mig för kvällen. Paketet innehåller en sån gumma. Såna som vi kommer att bli;-) Gumman kan dessutom GÅ, om man skruvar upp henne. Och då skrattar man hej vilt. Men det kanske man inte gör om ett antal år!
Något mera får hon ju ha, Monica, i present. Funderar på vad. Kan kanske bjuda henne på lokalhyran här i huset. Alltså Stadsrådet.
Jag känner mig som en ugnsbakad potatis. Som efter att man har gjort en skåra i skalet och sen tryckt i hop potatisen. Ni vet! Inte avundsvärt, vill jag påstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar