Där var jag igår. Mitt "fredagsnöje". Pysslade om graven där mamma, pappa och Bosse ligger. Jag pratar med dom lite och skäller också på dom för att dom ligger där.
Tog en runda bland dom andra gravarna, läste på stenarna och hade åsikter om hur gravarna sköttes.
Kom till platsen där blommorna läggs efter begravningen. Såå vackra arrangemang och vilka fantastiska blommor!
Man kan fantisera om människorna efter antal buketter.
En man, tydligen militär, massor med buketter. Förstod på banden att han har haft mycket roligt i sitt liv.
En finsk kvinna, har bara några få blommor. Stackars - hurdant liv har hon haft?
Texten på banden och korten, varierar inte mycket: Vila i frid. Sov i ro........Trist!
Det hände en konstig sak där. Dom här blommorna ligger innanför höga häckar. Just när jag skull gå in, såg jag tre personer på avstånd. Dom var högljudda o gapiga. Och jag liksom smet in bakom häckarna. Det kändes som jag gömde mig. Ljudet av dom kom närmare och närmare. Obehagligt!
- måtte dom inte komma in här, tänkte jag
Preciiiis det, gjorde dom! Skummisar, konstaterade jag och blev rädd. Men dom brydde sig inte om mig - bara irrade runt bland blommorna. Sen gick dom. Jag stod kvar med livet i behåll.
Det blev mycket död, död, död. Därför blev jag så glad när jag såg att Hortensians knoppar var på gång.
Efter döden kommer liv. Kanske. Eller........finns det liv så finns det hopp. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar